Allbotas 5 åriga historia börjar egentligen redan 1997 med att dåvarande

Riksstorädelärk Lennart Pettersson och broder Erik Svensson träffades och

började diskutera Druidordens utbredning. Man hade då konstaterat att det fanns

en vit fläck i Östra Småland. Erik fick då frågan av RSÄÄ om han trodde att

detta gick att ändra på. Broder Erik entusiast och positiv av naturen tog på sig

detta uppdrag. Broder Erik och jag hade träffats tidigare under min tid i

Gamleby i början på 1990-talet så han kontaktade mig och frågade om jag

trodde det var möjligt att få igång något i Kalmar. Jag hade ingen uppfattning

men tänkte att vi kunde göra ett försök.

Innan vi kunde bilda egen loge skulle vi bröder i Logen Merlin som också skulle

bli vår Moderloge. Vi bjöd in till ett antal informationer under 1998 och 1999.

1998 lyckades vi bara få en ny broder och det med hjälp av vår moderloge. I

övrigt var intresset svalt från de bjudit in till information. Fler informationer

hölls och broder Erik hade nästan ”klippkort” på tåget mellan Linköping och

Kalmar. Det såg väldigt mörkt ut under en period men så i slutet av 1999 och

början av 2000, fick vi den så berömda ketchupeffekten, 5st nya bröder under

den perioden. Sen blev det ringar på vattnet i slutet av 2000 tillkom 6st nya

bröder och under 2001 ytterligare 6st.

För att kunna bilda en ny loge bör man vara ca 20st bröder med Druiders grad.

Detta för att ämbetsmännens platser ska kunna besättas samt en del viktiga

beslut, bl.a. ekonomiska, måste beslutas på en Druidstämma. För att samtliga

bröder skulle hinna med att få sin Druidgrad innebar det att vi tvungna att ta

hjälp av andra loger med receptioner till de olika graderna för att klara av detta.

Vi besökte loger från Norrköping i norr till Hässleholm i söder. Under de här

utflykterna fick vi se hur andra loger såg ut och inte minst fick träffa andra

bröder för att få del tips på hur vi skulle inreda vår egen lund. Att då under de

här resorna få bilen inlåst i ett parkeringsgarage i Norrköping och nästan

tvungna att bryta sig in för att få ut den igen eller att recipienderna fick betala

kvällens vin i Ljungby är smällar man får ta.

Vän av ordning tänker säkert hur kunde man hinna med 1 år och nio möten för

varje grad från Eubat till Druid på denna korta tid. Vi fick dispens från detta

vilket innebar att några bröder fick ny grad på var eller var annat möte de deltog

i. Den dispensen gäller inte längre.

Under tiden som vi blev fler och fler började vi också fundera på lokalfråga.

Skulle vi försöka hyra in oss hos andra loger eller skulle vi hyra egna lokaler.

Intresset från andra loger att släppa in oss var svalt. Hyra egna lokaler som

skulle användas 1 till 2 gånger i månaden kändes dyrt då vi initialt inte var så

många bröder som då skulle få bära den kostnaden samt att kostnader för mat

som måste fixas genom catering eller liknade också tillkom. Lösningen med

Skansen var alla överens om att den var den bästa eftersom vi då kunde slå två

flugor i en smäll och få både lokal- och matfrågan löst.

När detta var löst började diskussionen hur vi ville att vår lund inredas och

eftersom allt kostar pengar försökte vi hitta så billiga lösningar som möjligt.

Man använde sina olika kontakter för att bl.a. köpa materiel billigt, några bröder

hade fruar som ställde upp och hjälpe till med att sy de detaljer vi fick och kunde

göra själva. Vissa saker var tvungna att köpas från riksstorlogen. För att klara

ekonomin fick vi ett räntefritt lån från riksstorlogen kr 20.000:- samt att

bröderna ställde upp lån.

Arbetsnamnet på vår loge var Mespilus som vi också önskade att få heta, som

enligt en broder väl bevandrad i växtriket skulle betyda mistel som är en av

Eubatgradens symbler.

En kort tid före vår invigning gick initiativtagaren Erik Svensson tyvärr bort

efter en tid sjukdom och fick inte vara med om vår stora dag.

Lördagen den 17 november 2001 var den stora dagen inne som vi alla 19

stiftarbröder väntat på, alla var säkert både spända och förväntansfulla.

Ämbetsmän från Riksstorloge och Storloge var på plats för att förrätta den stora

invigningen samt ytterligare gäster från loger när och fjärran. På

invigningsdagen fick vi reda på att vår loge skulle få namnet Allbota då det

visade sig att vår i växtriket bevandrade broder förväxlat mispel med mistel

alltså en helt annan växt.

I början använde vi Skansens dåvarande vinkällare nuvarande whiskykällare,

som byggdes om till lund till varje möte, men efter några år växte vi ur den

lokalen och flyttade till den lokal vi använder idag.

Redan veckan efter vår invigning recipierade 2 nya bröder hos vår Moderloge

Merlin så vid 2001 års slut var vi 21 bröder. Vår första egna Eubatreception höll

vi 2 februari 2002 och fick då 4 nya bröder, under det året togs ytterligare 4 nya

bröder in. I slutet av 2002 var vi 29 bröder. 2003 fick vi 14 nya bröder, 2004 5

nya bröder, 2005 11 nya bröder, 2006 har tagits in 6 nya bröder och med dagens

4? recipiender är vi 70?.

Vi bestämde oss tidig för att vi skulle rekrytera nya bröder med omsorg tänka på

kvalitet inte kvantitet, försöka få in bröder i alla åldrar. Målsättningen vad gäller

kvalitet har vi lyckats bra med men vad gäller ålderfördelningen om tittar på

ålderpyramiden något sämre. Vi har ett tiotal bröder födda på 70- och 80 talet

som borde borga för att Allbota kommer att få fira många jubileum i framtiden.

Nya bröder av äldre årgång är inte på något sätt diskvalificerade.

Den skrala ekonomin vi hade vid starten har ständigt förbättrats, våra skulder är

återbetalade och nu kan vi till och med börja med en av våra bärande

grundprinciper ”välgörenhet”

Några udda händelser som vi minns

Vid ett eubatmöte hade en av Ädelärks handbarder glömt festblåsan hemma och

hade förmodligen stått i baren före mötet. En sådan kombinationen kan bara

sluta i katastrof. Det var på den tiden vi var i källaren och bakom draperiet på

ÄÄ sida fanns det en nödutgång. Det var den som blev broderns räddning, han

smet ut genom draperiet uträttade sitt behov och kom nästan obemärkt tillbaka

samma väg.

Det är detta som vi internt kallar ”att göra en Benny”

Vid höstens sista möte före jul skulle vi lätta upp stämning lite genom att lämna

dispens för julslipsar. En av ÄÄ handbarder var då beklädd med en dylik. Vad

som också fanns på slipsen var en speldosa. Det krävs ju inte mycket fantasi för

att förstå vad som hände, handbarden råkade strata slipsen under pågående möte.

Julslipsar med speldosa ingår numera inte i dispensen

Detta är vad vi internt kallar ”att göra en Lasse”

Kanske skall man passa sig för att sitta handbard hos ÄÄ?

Även om vi tillhör den unga kaxiga generationen som vet och kan allting så om

vi inte hade fått den hjälp och det stöd från Storlogen Östanland och vår

moderloge Merlin så hade vi kanske inte kunnat fira 5-årsjubileum idag därför är

vi er ett stort tack skyldiga

TACK SKA NI HA